Handgravering

Att lämna ifrån sig sin ring

Ja, det tar emot att lämna ifrån sig sin ring, om så för ett par dagar eller veckor. Men jag hade ju från början en plan om att använda min första vigselring (den gröna) på höger hand. Men när jag fick tillbaka den från Malin Ivarsson (som lade till den gröna stenen) föll jag pladask. Inte kunde den få sitta vid sidan om, det här är en huvudpjäs. Men mitt vänstra ringfinger är smalare så nu har den justerats och sitter som en smäck. Om man kan vara kär i ett föremål så är jag utan tvekan kär i min ring.

Jag lämnade in den hos en annan guldsmed som Malin tipsade mig om som bor närmare mig, om det kändes jobbigt att lämna ifrån sig ringen så var det ingenting mot att skicka iväg den med post.

Handgravering

Den andra guldsmeden, Anton Fritzell, tipsade mig om handgravyr och visade hur stor skillnad det var mellan det och maskingravyr. Handgravyren har en helt annan känsla, det blir mer genuint. Och som min blivande suckande påpekade ”klart du tar det dyraste alternativet”. Jag tänker att kvalitet kostar, handarbete kostar och jag vill inte spara in på något så betydande som en ring jag kommer bära resten av mitt liv. Resultatet blev precis så genuint och fantastiskt som jag hoppades på. Min förlovningsring är inte graverad, än. Och plötsligt förstår jag inte varför jag inte tagit mig tid till det, gravyrer är pricken över i:et – även om den inte syns för andra.

I ringen står det ”En midsommarnattsdröm” en referens till Shakespeare och en flirt med faktumet att vi viger oss på midsommarafton och gifter oss på midsommardagen (nästa år).