Moas regnskogsbröllop

Fotograf

Minnen som består

Att vi har fotografierna som en av våra största prioriteringar är inget jag tror att någon är förvånad över. Det borde vara allas stora prioritering. Att ha högupplösta, fantastiska bilder kvar från sin stora dag är värt varenda öre. Vi velade ganska mycket över hur vi skulle göra med just fotograf i början. Hur skulle vi veta vilka fotografer som var bra i Malaysia? Helt omöjligt. Jag har sett så många strandbröllop där bilderna dragit ned en i övrigt otrolig stämning, att fotografera ett strandbröllop kräver annat ljus och andra inställningar. Min uppfattning är att många resorter erbjuder fotografer inför sina bröllop, men med en betydligt lägre kvalitet än en fristående fotograf.

Vi flyger med dig

Sen en dag för väldigt länge sedan nu, postade jag ett inlägg i en facebook-grupp med bilder på vår lokal och hur vi såg fram emot vårt destinationsbröllop. Jag fick då ett flertalet förfrågningar av fotografer här i Sverige som gärna ville följa med och fotografera. Jag räknade snabbt i huvudet att resa + arvode skulle bli enormt! Hur ska vi ha råd med det? Fotograferna svarade att priset alltid går att justera om det är ett ställe de själva vill bocka av och ha bilder ifrån. Lättnaden föll som en sten från mitt bröst, att ta med oss en fotograf känns så mycket mer säkert.

Ett välkänt ansikte

Så vem valde vi? Som ni nog märkt är vi inte det mest traditionella paret och tror inte heller på bad luck. Så vi valde MIN FÖRRA bröllopsfotograf. Ja, du läste rätt. Bröllopsfotografen jag anlitade på mitt förra bröllop. Varför i all världen gjorde vi det?

  1. Jag vet att hon levererar kvalitet.
  2. Jag är bekväm i hennes sällskap.
  3. Hon arbetar även inom resebranschen och har fotograferat destinationsbröllop tidigare.

Så vårt val föll på Lizette Vånemo!

Inga kommentarer

Juridisk vigsel

Det här året blir vi man och fru

Även om vi gifter oss först nästa år, kommer vi ändå stoltsera som man och fru på midsommar i år. Att ta den juridiska biten, den faktiska vigseln, ett år (och en dag) innan bröllopet är nog en av bitarna jag är mest nöjd med. Vi slipper all stress angående juridik med tanke på att bröllopet är på en ö i Malaysia. Skulle något papper saknas är vi långt ifrån den svenska ambassaden och skulle då behöva flyga dit, den stressen lämnar jag gärna hemma istället. Men möjligheten att fira kärleken två gånger, att kunna räkna ner, skåla in på natten att vi både är juridiskt gifta och har exakt ett år kvar till vårt drömbröllop. Det känns helt enastående magiskt.

Klänningen

Till bröllopet visste jag direkt, jag föll handlöst och kände det stora “wow:et” jag eftersökte. Ingenting kan rubba mina klänningsval. Men till vigseln nu i år. Oh boy. Jag har letat, och letat, och letat. Jag beställde hem klänning efter klänning men kände inte den där känslan. Så jag bestämde mig för att inkludera min blivande i valet. Att få dela mina gråa hår men även lyckoruset när jag fann min vision över hur jag vill se ut. När jag väl fann visionen gick det lättare än någonsin. Klänningen får ni se om några månader. Men jag kan hinta om att jag hittade den på By Malina och att jag suktat ett bra tag över just den klänningen – jag visste bara inte när jag skulle ha möjligheten att bära den. Nu vet jag. På min vigseldag!

Vad är kvar?

Dels måste vi ansöka om hindersprövning vilket inte går att göra förrän 4 månader innan, lokalen vi vill gifta oss i bokar inte in oss förrän dess heller. Så jag går som på nålar i väntat på datumet som prydligt står uppskrivet i min kalender. Kläder till oss bägge är klart, min svägerska ska fotografera oss, min svågers sambo som är före detta frisör ska fixa mitt hår, sminket funderar jag på att ordna själv och ring är köpt. Sen är det småsaker som att boka restaurang, köpa in bubbel till brudskålen och bestämma en plan för kvällens pubrunda.

 

Som jag längtar!

2 Kommentarer

Ivory and grace

En klänning att prova

Long time no see. Ja, nu har jag inte uppdaterat på evigheter. Livet kom emellan med jobb, flytt och en julledighet jag unnade mig att bara vara. Men innan julen var jag förbi brudbutiken där jag beställde min klänning då den hade kommit in. Jag var så nervös, testklänningen hade varit för stor (liksom i princip alla klänningar var, men en klädnypa eller två löser det lätt) så jag förlitade mig på mina mått. Men tänk om klänningen skulle vara för liten? Jag vägrar gå ned i vikt för en klännings skull, bröllopsbranschen är nog så utseendefixerad som den är. Väl där behövde jag de där klädnyporna igen, tack och lov var den för stor. Brudklänningar brukar i regel alltid behövas justeras för att sitta perfekt, därför känns det som en lättnad. Mycket kan hända på 1,5 år så skulle jag gå upp något kommer det inte påverka mitt klänningsval. Och klänningen. Den var lika perfekt som första gången jag testade den. Den här gången tog jag även med mig min tiara, mina örhängen och testade flera slöjor till (det slutade med att jag beställde hem en av dem).

Glöggmingel

När jag betalade klänningen och slöjan frågade ägaren om jag inte kunde komma förbi och visa upp lite klänningar på deras glöggmingel som de skulle ha veckan efter. Bridezilla som jag är tackade jag givetvis ja. Få en anledning att glida runt mer i vackra klänningar? Ja tack!

Jag måste erkänna att jag satte skratten i halsen när jag dagarna innan såg på deras instagramsida att klänningarna de skulle visa upp var från deras nya exklusiva kollektion som börjar(!) på 50 tusen kronor. Galet. Första klänningen nedan är just en sådan. En klänning för 50 tusen. Givetvis var det också den enda klänningen som skulle tas på ÖVER huvudet (läppstiftet ni ser är inget matt/torrt utan kladdigt och skrikande orange-rött). Paniken. Läpparna indragna och en hand över så gick det. Jag tycker att den här klänningen är helt fantastisk, min blivande undrade om den hade blivit smutsig…

(Här syns även min nya tatuering på mig och min blivande på överarmen skymta fram. Planen är att hela den armen ska göras klart innan bröllopet i Malaysia.)

Klänningar: Ivory and Grace
Fotograf: Jungebrant

Inga kommentarer

Tiaran, kronan – kärt barn har många namn.

“Jag ska absolut inte ha en krona på bröllopet”

Ja, en krona eller tiara var inte något jag planerade att inskaffa till bröllopet. Snarare var det något jag snabbt insåg var långt ifrån både mig och den stil jag vill uppnå med min brudlook. Jag såg alla möjliga olika tiaror och kände att den ena kändes märkligare än den andra. Så mycket som hände, så mycket bling bling. Men så hamnade jag av en slump framför Etsy. Mitt kära, kära Etsy. Jag älskar verkligen den plattformen och kan varmt rekommendera det till andra, inte bara blivande brudpar. Det är företagare, oftast väldigt små sådana, som har små affärer under samma plattform. Så kolla recensioner noga – och kolla frakten då vissa fraktkostnader drar iväg rejält. Det kostar betydligt mer än andra sidor många handlar inför bröllopet på, t.ex. wish. Men det finns ju en rad anledningar till det. Men det tänkte jag skulle bli ett annat blogginlägg, det kan jag skriva i dagar om. Så, åter till ämnet. Jag hamnade framför Etsy, skrollandes bland TIAROR. Vad händer med mig?

På ett ögonblick var jag fast

Det var inte samma tiaror jag hade fnissat åt tidigare, eller de fanns där med men de fick inte min uppmärksamhet. Nu var det vintage tiaror, i alla möjliga former, en del med viss del bling bling, en del med vaxblommor och en del helt i olika metaller. Hur kunde jag vara emot tiaror tidigare? Jag måste ha en, men vilken? Jag skrollade vidare bland alla bilderna, favoritmarkerade ett gäng olika. Min blivande satt i andra änden av soffan och muttrade mot min telefon som jag var helt uppslukad av. Så fanns den där. Den där jag bara måste ha. En äkta vintage från 1930-talet. Den som var mig till 100%, den som skulle passa perfekt till min klänning – och den det bara fanns ett exemplar av. Klick, klick så var den beställd. Tvåtusen kronor fattigare, men en tiara gladare.

PS. Har jag nämnt att mina örhängen också kommer därifrån (men en annan återförsäljare) och är från 1940-talet? Älskar smycken från den tidseran!

 

Inga kommentarer
Upp