Majas Höstbröllop

I do…

Fortsättningen

Så… Hur fortsatte det då? Jag och Eric var redan från första dejten väldigt öppna med vad vi ville och hur vi ville att livet skulle utveckla sig från den stunden. Jag minns att jag sa till Eric på vår första fika att “om du inte kan tänka dig att skaffa barn inom två år så kan vi lika gärna sluta här…” Ett riktigt BIG NO-NO på en första dejt. Å andra sidan så var vi då klara med att båda, om det kändes rätt såklart, var redo att bilda familj inom en närmre framtid. Ärlighet och öppenhet genomsyrar hela vår relation.

Flytta ihop

Efter ungefär en och en halv månad av dejtande så bestämde vi oss för att testa att bo ihop, varför vänta liksom? Jag flyttade in i Erics rätt så nyinköpta lägenhet i Lund och hyrde ut min etta i Malmö i andrahand. Det gick ju hur bra som helst! Jag tror att jag redan här började hinta om förlovning lite lätt men Eric tyckte inte det var så viktigt. Däremot kunde han tänka sig att starta familj så innan vi ens varit ett par i ett år så väntade vi vårt första barn. Nu tyckte jag att det verkligen var läge med en förlovning…

Hint, hint, hint

Under åren som följde hintade jag mer och mer om att det kunde vara roligt att förlova sig, att få vara förlovad ett tag innan man sedan gifter sig. Jag skickade några bilder på ringar som jag tyckte var fina, förväntan var stor inför varje weekendresa eller semester vi åkte på. Besvikelsen lika stor varje gång vi åkte hem utan att han hade frågat. Jag hade gjort klart att jag aldrig skulle ta saken i egna händer och fria utan det var en sak jag hade drömt om sedan barnsben och jag tror det satte lite press på honom 😉 När vi sedan blev gravida med vårt andra barn så gav jag upp det där hoppet om förlovning, det var så mycket annat att fokusera på då. Någon gång skulle det väl bli av…

Frieriet

Så kom den där julen 2017. Vi firade hos mina föräldrar med hela familjen och var mitt i en kaosartad paketutdelning. Jag var sent i graviditeten, orkade inte resa mig ur fåtöljen, barnen tjoade och lekte med sina nya leksaker, paketpapper och snören låg överallt. Eric hjälpte tomten med att dela ut paketen och när alla paket var slut säger Eric att det finns ett paket kvar. Jaha? Vi tittar lite frågade på honom när han så tar ett steg mot mig, sätter sig på knä och tar fram en ask ur fickan. Mitt hjärta slog nåt extra slag där. Chock! Lycka! Det var ju inte alls så jag hade tänkt att det skulle gå till, men så fantastiskt perfekt det blev!

Han hade till och med lyckats köpa en ring som var helt perfekt, både i storlek och utseende. Han avslöjade senare att han sparat bilderna jag skickade några år tidigare och hade lånat med sig några av mina ringar som storleksguide till juveleraren. För att vara Eric så är detta sjukt genomtänkt 🙂

Så då var det dags att planera bröllop…

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Upp