Ebbas bröllopsblogg

Shit, vi ska gifta oss om tre månader!

Jag trodde aldrig att jag skulle bli varken gift eller bloggare men mycket ska man tydligen vara med om innan öronen trillar av och ögonen ploppar ut.

“Vi var båda två redan väldigt upptagna med att vara singlar och såg bara varandra som kompisar.”

Erik och jag träffades för 6 år sedan på en klubb någonstans. Vi var båda två redan väldigt upptagna med att vara singlar och såg bara varandra som kompisar. Många dansgolv och sena nätter senare när vi skulle hälsa på varann med en kram på ett mörkt och trångt dansgolv, råkade vi krocka med huvudena och det blev en kyss. Båda blev väldigt förvånade över blixten som slog ner. Det tog några månader innan vi vågade erkänna att vi var kära – både för varann och för oss själva. Det kändes ju lite pinsamt att ha blivit kär i en polare. Men kära blev vi och när vi till slut blev ett par flyttade jag in hos Erik lite utan att han fattade det.

Plötsligt hade jag hyrt ut min lägenhet ”eftersom jag ändå var borta på inspelning så mycket”. Så fort Erik hade friat ringde jag till Rosenhill. För exakt lika självklart som att det var med varandra vi skulle gifta oss, var det att det måste ske just där. Men det är en helt annan historia. Vi fick besked om att nästa lediga tid var 1,5 år fram i tiden och att det över huvud taget bara fanns två lediga datum kvar den sommaren. Det var antingen mycket tidigare eller senare på sommaren än vad vi egentligen ville. Det var inte bra tyckte vi. Inte bra alls. Man vill ju ha så stora solchanser som möjligt när man nu nödvändigtvis måste gifta sig under bar himmel. Vi ställde oss i kö till ett bättre datum och ett halvår senare fick vi besked om att ett annat datum samma sommar blivit ledigt (well vi frågade INTE varför det blev ledigt) och vi kunde därmed ”levla” (som Erik skulle säga) till den 7:e juli. I och med detta ökades solchanserna med cirka 1 000 procent. Och dessutom blev det ju 7/7 – lucky number seven. Bingo.

”det duger det duger det duger” och ”gift blir man ändå”

Efter detta kunde bröllopsplaneringen ta över våra liv på allvar. Nä men allvarligt talat så är det så otroligt lätt att sugas in i bröllopshysterin och alla pinterest-perfekta bröllop som finns mindre än en googling bort. Jag har under det senaste året maniskt försökt upprepa mantrat ”det duger det duger det duger” och ”gift blir man ändå”. Ibland har det hjälpt. Ibland inte. Samtidigt matas man med pressen att det ska ju dessutom vara ROLIGT att planera också. För man gör ju bara detta EN GÅNG. Så det ska vara mysigt, pirrigt och man måste carpa diemet. Den pressen är ju minst lika jobbig. Nu ska vi ha riktigt MYSIGT älskling och vika alla de här 500 origami-tranorna och sy de här perfekta vimplarna och så ska vi vara MER KÄRA ÄN NÅGONSIN samtidigt. Nej, det är fasen skitjobbigt att planera bröllop. MEN det är OK att få ångest över saker. När jag accepterade det blev saker och ting lite lättare. Och, som sagt, gift blir man ju ändå.

Förra veckan var vi på Rosenhill på brainstormingmöte för att bestämma menyn. Det var mycket trevligt. Vi fick dock inte provsmaka någon mat. Desto mer vin och öl smakades av. Erik fick köra hem sen, heheh. Himla trevlig förmiddag det där! Till vår hjälp hade vi tagit med en av våra toastmadammer pga hon är en riktig konnässör och gourmand. Riktigt bra blev det. Tror jag. Och annorlunda.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Upp