Ebbas bröllopsblogg

Jakten på det perfekta snöret

Det är dags att skicka ut bröllopsinbjudningarna. Vilken resa det har varit hittills. Eftersom jag gillar att pyssla ville jag gärna göra dem själv etc etc. Ambitionsnivån var sky high och Pinterest fick sig en rejäl omgång. Men. Till slut kom vi fram till att eftersom vi har barn OCH heltidsjobb så skulle vi lägga ner idén om att pyssla ihop inbjudningarna från grunden och istället vända oss till proffs. Min kusin som är konstnär designade efter våra önskemål ett helt amazing hippiesommarinbjudningskort på återvunnet papper (eller det SER i alla fall återvunnet ut, ok?). Och när toastmadammen kom med den KLOCKRENA idén att o:et i Rosenhill såklart skulle vara ett peace-tecken var det hela fulländat! Efter att mina föräldrar språkvetarna kommit med bra feedback på texten och efter att ha mejlat fram och tillbaka cirka tvåhundra gånger med kusinen angående olika nyanser på blomknoppar, anslutande bin etc, så skickades korten på tryck. Då de äntligen kom härom veckan blev vi SÅ NÖJDA.

När min svärfar sedan kommenterade att det var ju smart och kul att vi hade sju sorters blommor på kortet (ni vet midsommar, drömprinsen som man ska gifta sig med etc) så bara knöt vi näven i fickan och bestämde att ekollon räknas helt klart som en blomma. Det vet ju alla.

SÅ – nu återstår bara att välja det perfekta snöret att knyta runt kortet. Jag har BARA köpt sex olika sorters hampasnöre hittills i jakten på den perfekta tråden. Nej då ingen bridezilla här inte. Inte alls. Så om någon någonsin behöver ett snöre är det bara att hojta. Jag har en livsförbrukning här hemma nu. Vem vet, kanske kan man röka dem? Hur som helst – jakten på att hitta det perfekt matchande pappret till den lilla, lilla, lilla lappen som jag föreställer mig ska hänga ner från det perfekta, perfekta, perfekta snöret – är äntligen över. Tack och lov för svärfar som kom med det briljanta (och billiga…) förslaget att använda byggpapp. Alltså sådant man skyddar golv med när man målar. Sånt som man står på. Det passade till inbjudningskortets färg perfekt (good bye panduro!). Så sen var det bara att be honom att vänligen skära ut 50 små, små, små (perfekta!) lappar samt att be svärmor att skriva ordet ”inbjudan” i skrivstil 50 ggr. Och det gjorde hon så gärna.

Min tärna Julia fick snällt skriva adresser på kuverten pga jag vet ingen som skriver så snyggt som hon gör. Jag fick sådan enorm prestationsångest att skriva vackert när jag skulle skriva adresserna, att jag skrev fel. Och det är ju bra om inbjudningarna kommer fram tänkte jag, så hon fick skriva de flesta. Det känns lite fint att så många på ett eller annat sätt blev involverade i inbjudningsmakandet. Ju fler kockar desto bättre inbjudningssoppa. Ska bli skönt att få iväg dem, och sedan se vilka som osar, för folk kommer väl vilja komma???

Inga kommentarer

Shit, vi ska gifta oss om tre månader!

Jag trodde aldrig att jag skulle bli varken gift eller bloggare men mycket ska man tydligen vara med om innan öronen trillar av och ögonen ploppar ut.

“Vi var båda två redan väldigt upptagna med att vara singlar och såg bara varandra som kompisar.”

Erik och jag träffades för 6 år sedan på en klubb någonstans. Vi var båda två redan väldigt upptagna med att vara singlar och såg bara varandra som kompisar. Många dansgolv och sena nätter senare när vi skulle hälsa på varann med en kram på ett mörkt och trångt dansgolv, råkade vi krocka med huvudena och det blev en kyss. Båda blev väldigt förvånade över blixten som slog ner. Det tog några månader innan vi vågade erkänna att vi var kära – både för varann och för oss själva. Det kändes ju lite pinsamt att ha blivit kär i en polare. Men kära blev vi och när vi till slut blev ett par flyttade jag in hos Erik lite utan att han fattade det.

Plötsligt hade jag hyrt ut min lägenhet ”eftersom jag ändå var borta på inspelning så mycket”. Så fort Erik hade friat ringde jag till Rosenhill. För exakt lika självklart som att det var med varandra vi skulle gifta oss, var det att det måste ske just där. Men det är en helt annan historia. Vi fick besked om att nästa lediga tid var 1,5 år fram i tiden och att det över huvud taget bara fanns två lediga datum kvar den sommaren. Det var antingen mycket tidigare eller senare på sommaren än vad vi egentligen ville. Det var inte bra tyckte vi. Inte bra alls. Man vill ju ha så stora solchanser som möjligt när man nu nödvändigtvis måste gifta sig under bar himmel. Vi ställde oss i kö till ett bättre datum och ett halvår senare fick vi besked om att ett annat datum samma sommar blivit ledigt (well vi frågade INTE varför det blev ledigt) och vi kunde därmed ”levla” (som Erik skulle säga) till den 7:e juli. I och med detta ökades solchanserna med cirka 1 000 procent. Och dessutom blev det ju 7/7 – lucky number seven. Bingo.

”det duger det duger det duger” och ”gift blir man ändå”

Efter detta kunde bröllopsplaneringen ta över våra liv på allvar. Nä men allvarligt talat så är det så otroligt lätt att sugas in i bröllopshysterin och alla pinterest-perfekta bröllop som finns mindre än en googling bort. Jag har under det senaste året maniskt försökt upprepa mantrat ”det duger det duger det duger” och ”gift blir man ändå”. Ibland har det hjälpt. Ibland inte. Samtidigt matas man med pressen att det ska ju dessutom vara ROLIGT att planera också. För man gör ju bara detta EN GÅNG. Så det ska vara mysigt, pirrigt och man måste carpa diemet. Den pressen är ju minst lika jobbig. Nu ska vi ha riktigt MYSIGT älskling och vika alla de här 500 origami-tranorna och sy de här perfekta vimplarna och så ska vi vara MER KÄRA ÄN NÅGONSIN samtidigt. Nej, det är fasen skitjobbigt att planera bröllop. MEN det är OK att få ångest över saker. När jag accepterade det blev saker och ting lite lättare. Och, som sagt, gift blir man ju ändå.

Förra veckan var vi på Rosenhill på brainstormingmöte för att bestämma menyn. Det var mycket trevligt. Vi fick dock inte provsmaka någon mat. Desto mer vin och öl smakades av. Erik fick köra hem sen, heheh. Himla trevlig förmiddag det där! Till vår hjälp hade vi tagit med en av våra toastmadammer pga hon är en riktig konnässör och gourmand. Riktigt bra blev det. Tror jag. Och annorlunda.

Inga kommentarer

Säg hej till Ebba vår nyaste bröllopsbloggare

Foto Christian Gustavsson

Wedding Stories välkomnar Ebba som är ny bloggare hos oss. Hej Ebba, stort välkommen till Weddingstories.se!

Vad roligt att du ska vill vara en del av oss. Hur känns det? Det känns roligt! Och konstigt. Och förvånande. Jag trodde inte att jag skulle göra något sånt här men om du tror att någon vill läsa om min bröllopsångest så kör vi!

Det är jag övertygad om. Haha om du säger det så.

Berätta lite om dig själv. Vem är Ebba? Oj –  vem är jag – nu fick jag en livskris.. Jag är nog en ganska glad, ambivalent och kreativ person med en stor nyfikenhet. Vilket jag har användning av i mitt yrke som reporter. Jag är 34 år och älskar att gå på klubb och dansa till tuffa trummar och hög bas. Jag är även mamma till Frank som redan lärt mig massor fastän han bara är två år.

Du är förlovad med Erik och ni ska gifta er i juli i år. Hur länge har ni varit tillsammans? I fem år.

Var det kärlek vid första ögonkastet? Nej verkligen inte. Vi umgicks i samma gäng och blev kompisar. En sen natt på ett dansgolv skulle vi hälsa på varandra och säga hej men vi krockade med huvudet på dansgolvet och kramen blev en kyss. Det var då vi UPPTÄCKTE varandra och på den vägen är det.


Hur länge har ni varit förlovade? Var det ett frieri inblandat, hur gick det till? Ett år och fyra månader. Det var på julafton och tidig morgon. Erik hade slagit in ringen i en julklapp och jag anade ingenting. Han hade redan köpt en ring och gjort gravyr i den vilket var väldigt modigt. Det var bara det att jag tyckte att den var lite för bred för att det skulle vara snyggt att ha den tillsammans med en till ring på samma finger. Och jag vill gärna ha både förlovningsring och giftasring tillsammans (när man väl blivit gift dårå). Så vi beställde en ny förlovningsring och den gamla ringen kommer smältas ner och göras om till min vigselring. Den kommer se likadan ut men vara smalare. Vi beställde också en ring till Erik och då ringarna sedan kom så hade vi  en ceremoni – ringpåsättardagen – då vi gick tillbaka till Berns där den där allra första kyssen var, och satte på oss ringarna och åt en sjurätters supé och skålade i bubbel. Detta var en surprice som jag hade fixat och vi hade övervåningen för oss själva då vi satte på ringarna.


Berätta om din förlovningsring. Den nya alltså. Den nya ringen är i gult guld och kantig i formen och påminner väldigt mycket om den ring som Erik friade med. Den har en diamant i mitten och diamanter runt om, en haloring vilket är bra om man vill ha mycket stenar. Denna ring är också lite plattare vilket passar mig och mitt yrke. Jag kan inte ha en sten som sticker upp en centimeter från handen. Det funkar lixom inte för mig. Då skulle jag inte kunna ha på mig ringen till vardags.

Rosenhill

Berätta lite om ert bröllop. De som följer din blogg kommer få ta del av sluttampen av er bröllopsplanering. Vad är status? Hur ligger ni till? Vi ska ha ett bohemiskt hippiebröllop på äppelmusteriet Rosenhill. Vigseln blir i äppellunden och middag och fest i en lada. Vi var på Rosenhill på festival innan vi var tillsammans och där och då kände vi båda att lika självklart som att det var med varandra vi skulle gifta oss, lika självklart var det att det måste ske just där. Vi fann helt enkelt Rosenhill innan vi fann varandra.  Vi kommer bjuda ca 90 personer vi får se hur många som tackar ja. Status just nu är att vi ska färdigställa och skicka ut alla inbjudningar. Jag håller på att leta efter det perfekta snöret till våra inbjudningskort. Får visa i ett eget inlägg sen.


Finns det några orosmoment? Två av tärnorna är gravida, varav en av dem bor i USA, så ett orosmoment är att hon inte ska kunna komma på bröllopet. Jag är jätteorolig över att folk inte ska ha roligt och inte ska dansa. Tänk om det blir tråkigt!? Jag är alltid stressad när jag ska ha fest och detta är ju livets fest.

Om du ska beskriva ert kommande bröllop med tre ord hur skulle du beskriva det då? Oj jäklar. Okej. Bohemiskt, festligt, kärleksfullt.

De som kommer läsa din blogg, vad kommer de få ta del av? Do it your self pyssel, bröllopsångest och livsviktiga beslut gällande inbjudningskort, klänningsuppsömnad, floristbesök med mera.

För att vi ska lära känna dig lite bättre tänkte jag be dig avsluta dessa meningar. Du måste svara med det första du kommer på. OK!

Jag heter – Ebba Lovisa
Jag är – glad att jag äntligen ska gifta mig
Jag älskar – han jag ska gifta mig med
Jag har aldrig – gift mig förut
Jag kommer –  vara ledig innan bröllopet för att fixa det sista
Jag vill – ha roligt
Jag hatar – stress
Jag är bra på att – stressa upp mig
Jag är mindre bra på – städa
På mitt bröllop vill jag – dansa natten lång

Inga kommentarer
Upp