Ebbas bröllopsblogg

BRÖLLOPET

Hej! Här kommer till slut det sista inlägget i denna bröllopsblogg, med berättelsen om vårt bröllop den 7/7 2018 och hur det till slut blev. För att händelseförloppet ska komma i rätt ordning kommer här allt i ett enda lååångt inlägg. Vi börjar med dagen före dagen d.

Dagen före dagen D

Efter att vi packat bilen full med vad som känns som hela vårt bohag (inklusive 90 regnponchos eftersom det fortfarande ska regna på dagen D som ENDA regndag på två veckor) avgår färden mot Solna där vi lämnar av vår son Frank hos min mamma och pappa. Därefter styr vi kosan mot Ekerö och en jättefin villa som vi hyrt åt oss och brudföljet hela helgen. När vi väl kommer fram inser Erik att mixerbordet till DJ-båset inte är med! Det är inte sant!! Erik får snällt vända och åka tillbaka till stan och hämta det. Stressat börjar jag installera oss i huset och tar mig sedan vidare till Rosenhill där brudtärnor och marskalkar och toastmadamer hjälper till att pynta lokalen och duka etc. Vi lägger ut de fantastiska festhäftena/middagsprogrammen med design av Emma JanssonEmma Jansson (det var hon som gjorde bröllopsinbjudningarna och vi ville ha samma fina look på vigselprogram och festhäften på bröllopet).  Jag och tärnorna plockar blommor från Rosenhills självplock som vi gör massa små, fina bordsbuketter av. Jag har även med mig sjukt mkt torkade blommor som vi öser ut över borden. Eriks pappa kommer också och tillverkar en bröllopsbåge som jag bestämt har fått för mig att vi BARA MÅSTE ha på vigseln.

Efter några timmars slit i ladan återvänder vi till huset där vi grillar, dricker bubbel och laddar upp inför dagen d. Tanken var att jag skulle hinna öva på TALET till Erik men det liksom bara tar stopp! Det enda jag klarar av att göra med talet är att laminera det i laminatorn som jag (naturligtvis!) har med mig. Jag blir så nervös att jag liksom bara stirrar på det hårda inplastade pappret.

Till slut är det dags att lägga sig, men jag är klarvaken. Det måste vara minst 40 grader i sovrummet och det hjälper inte att öppna fönstret. Jag överväger starkt att gå ner och lägga mig på det kalla golvet i den svala källaren. Med panik inser jag att jag inte kommer kunna somna. Men jag vill inte vara en zombie på den viktigaste dagen  mitt liv!? Med stigande irritation inser jag också att vårt sovrum INTE HAR NÅGON DÖRR!!? Hur kunde jag missa det när vi delade upp sovrummen? Och hur ska det bli med bröllopsnatten här inne?? Varför har de ingen DÖRR till sovrummet?? Desperat tassar jag iväg till en av toastmadamerna som förser mig med en NightQuil (amerikansk förkylningsmedicin som man kan somna av). När jag svalt ner den inser jag att man kanske blir lixom bakis av den? Kanske rent av lite dåsig dagen efter?? Denna farhåga hjälper inte direkt sömnen, men till slut somnar jag och får faktiskt några timmars sömn.

Den 7/7 – förmiddagen på VÅR DAG

Jag vaknar med ett slags artificiellt lugn, en  känsla av dåsighet som hänger sig kvar från nightquilen som jag tog bara timmar tidigare. Kanske är det den som gör att jag inte alls känner mig nervös. Jag känner mig lixom avdomnad känslomässigt. Inte heller nu tar jag mig tid att öva på talet. Vi äter en trevlig frukost och sedan dyker make up-artisten Elva Albin upp. Hon gör sitt bästa för att tillgodose mina önskemål om att se naturlig, brun och jävligt snygg ut. Hon är SÅ grym och jag kan verkligen rekommendera henne.

Resten av brudföljet som inte sovit över i huset ansluter och börjar piffa iordning sig. Även fotograferna från Appendix fotografi kommer och de är verkligen SÅ trevliga, kan verkligen rekommendera dem, både för att de är superbra fotografer och för att de är så otroligt härliga människor.

Tiden börjar tiden rinna ut och mina tärnor får trängas med Elva och locka mitt hår samtidigt som jag blir sminkad. Vi slänger i oss lite lunch och sedan är det  dags för mig att få på mig min bröllopsoutfit. Vilket är lättare sagt än gjort. Framför allt BH:n är sjukt svår att fästa på kroppen. Den ska lixom KLISTRAS fast under armhålorna eftersom klänningen inte har någon rygg. Det här kommer aldrig att GÅ känner jag, men till slut sitter den där den ska och fyra tärnor lirkar på mig klänningen – utan att den spricker! Därefter bär det av till Rosenhill! Det är dags för Erik och mig att se varandra i våra bröllopskläder för allra första gången.

Reveal och fotografering av brudfölje

Erik och jag anländer i varsin bil till Rosenhill och har gjort vårt bästa får att inte se varandra i huset under morgonen (vilket var lättare sagt än gjort) så att vi ska kunna  göra ngt speciellt av första gången vi ser varandra i våra bröllopsoutfits. Han står bortvänd i närheten av vigselplatsen och jag går emot honom. Han vänder sig om vi ser varandra för första ngn. Det var fint, och han var verkligen så fin!

Efter att alla fått på sig sina corsager och buketter var det dags för att plåtas med brudföljet. Jag och mina tärnor gick ut i blomsterprakten, rätt ut i spenaten för att ta en fin bild mitt bland allt blomster – och vi var jättenöjda. Tills vi upptäckte att ett elakt ogräs hade givit oss alla ljusbruna fläckar på våra klänningar. Bara att gilla läget – fläckar hör väl till på ett bohemiskt bröllop!?

Det blev fina bilder men jag önskar att vi hade haft mer tid, för nu började  gästerna anlända och vi fick gömma oss för att inte ALLA skulle se oss innan vigseln! Mina föräldrar kommer och lämnar över Frank till oss, oj va vi har saknat honom! Han var så fin i sina bröllopskläder men var lite blyg inför alla oss människor och fattade inte vad som var på G. Det gjorde nog inte vi heller…

Vigsel och bröllopsfotografering

Plötsligt hörs elgittarens smäktande toner från Äppellunden där gästerna redan har satt sig – Calle och Gabriel har börjat spela vår ingångslåt ”Sång till friheten” av Björn Afzelius. NEJ! Inte än! Jag är verkligen inte redo att skrida fram, kände jag nervöst, men tärnorna och marskalkarna tågade iväg en och en så Erik och jag fick snällt följa efter. DÅ slog nervositeten till (och jag insåg att jag kanske borde ha haft NÅGON kvar där bak med oss som kunde hjälpa till att lägga släpet och slöjan på plats när vi gick, men alla medhjälpare var ju redan framskickade).

När vi närmade oss genom äppellunden och började kunna se gästerna fick jag panik och kände att OJ  är alla dessa här för vår skull?? Tänk om det är tråkigt!? Har de åkt ända hit för oss? Vad pinsamt! Till slut var vi framme vid underbara Gunnar som höll i vigseln.

Han är verkligen världens bästa vigselförrättare och han hade skrivit ett så fantastiskt fint vigselprogram åt oss! Han hade i förväg bett oss båda att i text svara på massa frågor om varandra och hur vi träffades etc och sedan bundit ihop det till en fantastiskt rolig och fin kärleksberättelse om vår gemensamma historia. Det blev många skratt och Calle och Gabriel sjöng ”För kärlekens skull”. Sedan kom en överraskning till gästerna. Gunnar presenterade mina barndomsvänner, tvillingarna Annelie och Sofie som sjunger helt magiskt men som inte framträtt på 20 år. De skulle sjunga en låt och mina övriga barndomsvänner på plats blev så förvånade! Annelie och Sofie gjorde en fantastisk duett av Your song. Det var helt magiskt!

Plötsligt kom det. REGNET. Det som inte hade kommit på flera veckor och som det bara skulle komma denna dag. Himlen öppnade sig och raskt delades de nittio jula-regnponchosarna ut. Ett susande prassel gick genom publiken och plötsligt vara alla plastigt blå med Jula-logga på ryggen. Jävlar, där rök ytterligare en tusing, tänkte jag som hade hoppats på att returnera de dyrköpta billighets-regnskydden. Efter EN minut upphörde regnet och solen strålade med förnyad styrka. Det bidrog till en lättad stämning och jag är glad för vårt lilla regn som blev lite av en isbrytare (helt klart värt en lax). Regn på bröllop ska ju bringa tur också, och tur behöver man alltid.

Vi hade skrivit egna vigsel-löften till varandra som vi läste upp och sedan var det dags att sätta på ringarna – vilket också var lättare sagt än gjort. Efter att ha kämpat ett tag fick era på ringen på mitt korvfinger. Som vigselvittnen valde vi två gemensamma, nära vänner som jag egentligen hade velat ha som tärnor också. Linda och Alicia. Jag kan fortfarande ångra att jag tyckte att sex tärnor var för många! Gunnar presenterade vittnena och varför de var så viktiga för oss och för vår gemensamma historia, och de fick högtidligt komma fram och  skriva på det där dokumentet som vittnen skriver under.

Bandet spelade Ted Gärdestads ”Jag har fångat en ängel” (vi hade ändrat texten till “HAR fångat” istället för ”jag SKA fånga en ängel”). Vi hade lagt in texten i vigselhäftet och vigselförrättaren Gunnar uppmanade alla gäster att sjunga med i en allsång – och till den tågade vi ut. Vigseln var lång, den tog minst 45 min, men jag tycker att det gick så fort och det var alldeles perfekt!

Vi sprang in i ladan och gömde oss och när alla gäster var på plats kom vi ut som gifta, fick saker kastade på oss och tog emot gratulationer, innan vi smet iväg och blev fotograferade.

Bröllopsmiddag och fest

Efter bubbel, tilltugg och mingel var det dags för bröllopsmiddagen, som våra världsbästa toastmadamer Sandra och Emelie höll i. De hade verkligen gjort ett helt fanatiskt jobb med annorlunda och överraskande presentationer av alla som höll tal, och massa roliga upptåg! De var som världens bästa programledare!

Mitt under middagen släppte dåsigheten jag haft från nightquilen, kanske var det också nervositeten som hade gjort mig lixom bedövad, och jag blev mig själv igen. Jag slappnade av, började KÄNNA mer och nu kom tårarna kom för första ngn under ett tal som en av mina tärnor höll från USA (eftersom hon inte kunde närvara pga höggravid och inte kunde flyga hem pga av det). Vi fick så många fina tal av våra nära och kära och mitt tal till Erik gick faktiskt toppen trots att jag knappt hade övat! Erik höll ett fint tal till mig med.

Maten från Rosenhill  var verkligen jättebra, och så uppskattad av alla gäster! Till förrätt körde vi en sesamfriterad fishtaco på gös och tacobröd gjort av emmer, med tomat, chili, lime och koriander och till det en lokalt producerad öl. Till huvudrätt blev det en grillbuffé som de stod och  grillade på gården med mkt lokala råvaror från Rosenhill och grillat fläsk från närbelägna Norrby gård. Det var en massa olika goda röror och sallader och grillade marinerade grönsaker och majsbröd. Det mesta kom från Rosenhill och det var verkligen närodlat!  Som bröllopstårta hade vi valt en sommarpavlova med hallon,  passionsfruktslemoncurd, mynta och rosenblad. Den var AMAZING! Tårtan toppades av ett miniatyrbrudpar föreställandes Erik och mej som jag hade gjort av cerenitlera på möhippan. Oerhört likt. När vi ändå är inne på mat-avdelningen kan jag nämna att vid midnatt severades det även världens lyxigaste vickning med med svamp- och västerbottentoast, sjukt uppskattat! Nom glömmer den aldrig.

Efter middagen följde dans inpå småtimmarna med underbara discobandet the Jamnation band som även framförde vår bröllopsvals; en discofierad version av Your song. Senare tog ett helt gäng DJ:s över. Det blev en helt oförglömlig dag, kväll och natt, som man bara önskar hade haft fler timmar!

 

Inga kommentarer

Ryggskott och regnprognoser

Jorå det går bra nu. Erik har fått ryggskott. Detta innebär att han inte får lyfta något och han kan typ inte sitta. Dessutom ser det nu ut att bli regn på lördag. BARA på lördag. Inte någon av veckans andra dagar. Vi som bytte från andra juni (som var sjukt solig och varm!) till sjunde juli för att öka solchanserna! MEN allt kan hända, det är fortfarande långt kvar osv osv.

Har jag sagt att klänningen har kommit förresten!? Jag hämtade den förra veckan av en trevlig smed från Skåne som hade kört upp den till Stockholm eftersom han skulle smida nya balkonger på Östermalm. Jag fick hojta upp till karlarna i byggliften och sedan kom en av dem ner och tog med mig runt ett gatuhörn till en vit skåpbil. Han plockade farm ett paket och sedan var den äntligen i mina händer – klänningen med stort K! Jag var ner en sväng till Malmö för en sista provning innan midsommar men då fick jag inte med mig den upp då den inte var helt klar. Så nu känns det såklart toppen att den äntligen är här!           

Inga kommentarer

I slutet av post-it-tunneln finns en fet fest

Jag befinner mig just nu i post-it-världen. Post-its är just nu min räddning. Tur att vi har en så lång hall. Det bästa är när man varit duktig och bockat av en sak för då får man knögla ihop post-iten och slänga den. Men ibland måste man flytta fram en lapp till nästa dag. Det går i alla framåt och i slutet av post-it-tunneln, när vi tagit oss igenom alla lapparna, då är vi faktiskt framme vid VÅR DAG.

24 dagar kvar!

Hej! Jag har inte skrivit på ett bra tag eftersom jag är mitt uppe i en väldigt intensiv jobbperiod just nu. Jag har knappt varit hemma alls de senaste veckorna, utan har rest land och rike runt med inspelningen av Allt för Sverige. Det har varit jättekul men har ju inte varit helt ultimat för bröllopsfixandet… Och det är bara 24 dagar kvar nu, aaaAAAAaaH!!! Men en hel del har vi hunnit med sedan sist. Bland annat har jag gjort en bröllopsdekoration av ett cykelhjul som faktiskt blev bra och inte alls ser ut som skrot. Vilket ju var en risk. Erik har köpt sin kostym och min klänning håller nu på att bli uppsydd nere i Skåne efter min design med inspiration av “Inca gown” från australienska Grace loves lace. Nästa vecka planerar jag att åka ner till Malmö för en sista provning av klänningen och hämta hem den. LÄNGTAR!!!!

Jag har även beställt alla dekorationer till vigsel och fest från Amazon.com samt haft en väldigt trevlig och inspirerande planeringsmiddag med våra toastmadammer. Igår natt gjorde vi vigselprogrammet och efter att ha fått layouthjälp av konstnär Emma Jansson är det nu klart. Skorna har inköpts och även mitt bröllisörhänge, en guldfjäder från Maria Nilsdotter som jag har SUKTAT efter i fyra år.

I fredags var en av mina tärnor här och provflätade in lite löshår som jag köpt på gamla goda Tajmahal och lockade håret för att se hur det kommer att se ut på bröllopet. Håret blev nästan en decimeter längre vilket behövs eftersom det ju blir kortare när man lockar det. Och jag vill ha LÅNGT hår på bröllis. Det har varit en hel del sömnlösa nätter och stressångest men just idag känns det bra. Fattar inte varför man ska bli så stressad och nervös. Det kommer ju att bli toppen! Och gifta blir vi.

Tjo!

Inga kommentarer
Upp