Ebbas bröllopsblogg

24 dagar kvar!

Hej! Jag har inte skrivit på ett bra tag eftersom jag är mitt uppe i en väldigt intensiv jobbperiod just nu. Jag har knappt varit hemma alls de senaste veckorna, utan har rest land och rike runt med inspelningen av Allt för Sverige. Det har varit jättekul men har ju inte varit helt ultimat för bröllopsfixandet… Och det är bara 24 dagar kvar nu, aaaAAAAaaH!!! Men en hel del har vi hunnit med sedan sist. Bland annat har jag gjort en bröllopsdekoration av ett cykelhjul som faktiskt blev bra och inte alls ser ut som skrot. Vilket ju var en risk. Erik har köpt sin kostym och min klänning håller nu på att bli uppsydd nere i Skåne efter min design med inspiration av “Inca gown” från australienska Grace loves lace. Nästa vecka planerar jag att åka ner till Malmö för en sista provning av klänningen och hämta hem den. LÄNGTAR!!!!

Jag har även beställt alla dekorationer till vigsel och fest från Amazon.com samt haft en väldigt trevlig och inspirerande planeringsmiddag med våra toastmadammer. Igår natt gjorde vi vigselprogrammet och efter att ha fått layouthjälp av konstnär Emma Jansson är det nu klart. Skorna har inköpts och även mitt bröllisörhänge, en guldfjäder från Maria Nilsdotter som jag har SUKTAT efter i fyra år.

I fredags var en av mina tärnor här och provflätade in lite löshår som jag köpt på gamla goda Tajmahal och lockade håret för att se hur det kommer att se ut på bröllopet. Håret blev nästan en decimeter längre vilket behövs eftersom det ju blir kortare när man lockar det. Och jag vill ha LÅNGT hår på bröllis. Det har varit en hel del sömnlösa nätter och stressångest men just idag känns det bra. Fattar inte varför man ska bli så stressad och nervös. Det kommer ju att bli toppen! Och gifta blir vi.

Tjo!

No Responses

Florist javisst!

Blommor ska man ha när man gifter sig har man ju förstått. Så vi var och träffade en florist i förra veckan. Det var ju INTE självklart vart vi skulle vända oss från början. Det finns ju så många. Och så lite tid. Förvirringen var total. Blomsterverket var vi väldigt sugna på men de föll bort pga de ligger på fel sida stan för oss (eller för de som ska hämta blommorna på bröllopsdagen). Det slutade med att vi tog samma florist som min kompis Sofie använde då hon gifte sig för ett år sedan, Studio Flora. Jag gillade verkligen Sofies bukett och dessutom ligger floristen i Bromma, vilket blir på vägen ut när man ska till Ekerö. Vem ”man” blir som får hämta upp blommorna på självaste dagen D återstår att se. Hursom helst! Vi begav oss till Bromma blocks och satt ner med  Anna från Studio Flora och hade ett möte där det visades pinterest-bilder och förkunnades visioner av kransar och korasger och buketter. När vi gick därifrån kände vi oss trygga och positivt överraskade. Det är två ascoola systrar som jobbar på studio flora tillsammans och det känns kul och proffsigt och personligt. Det känns också bra att ta blommorna från en mindre aktör istället för en stor kedja. Anna hade en massa bra ideer och lyckades sila ner mina yviga tankar till ett enda tema.

Orosmomentet är blomkransen som jag ska ha på huvudet. Det är viktigt att den blir tunn och inte har den där köttiga midsommarvibben. Den är nog det mest kritiska när det gäller blommorna och det jag är lite nervös för. Man kommer ju inte kunna prova den innan heller. Och jag ska ha på mig den hela dagen och kvällen så det gäller att man väljer rätt blommor där som håller sig.

Jag har sex stycken tärnor, och alla ska ju ha varsin bukett. Vi har dessutom tre marskalkar som ska ha varsin korsage. Och så ska jag ha huvudkrans och en egen bukett och Erik ska ha en korsage också förstås. Så blomkostnaderna springer lätt iväg.

Därför bestämde vi att tärnorna skulle ha varsin bukett som enbart består av brudslöja! Det är jättefint och jag hade först funderat på att ha en sådan bukett också. Men jag kommer köra på en yvig sak med eukalyptus och aprikos trädgårdsros, vit prärieklocka, en del andra blommor och en stor lilagrön succelent i mitten! Det kommer bli lite som en blandning av buketterna på bilderna nedan. Alla småvaser på borden ska vi fylla med blommor från Rosenhills självplock dagen innan bröllopet, samt tärnornas buketter efter  vigseln.

I övrigt är Eriks kostym nu beställd. Vad det blir har jag ingen aning om men jag är så sjukt lättad. Jag har varit lite stressad av det eftersom det nu bara är två månader kvar till bröllis och han igår ännu inte hade påbörjat inköp av klädsel. MEN två timmar på NK och sedan var saken tydligen biff. Tänk om det hade gått så lätt och snabbt för en annan!?

No Responses

Jakten på det perfekta snöret

Det är dags att skicka ut bröllopsinbjudningarna. Vilken resa det har varit hittills. Eftersom jag gillar att pyssla ville jag gärna göra dem själv etc etc. Ambitionsnivån var sky high och Pinterest fick sig en rejäl omgång. Men. Till slut kom vi fram till att eftersom vi har barn OCH heltidsjobb så skulle vi lägga ner idén om att pyssla ihop inbjudningarna från grunden och istället vända oss till proffs. Min kusin som är konstnär designade efter våra önskemål ett helt amazing hippiesommarinbjudningskort på återvunnet papper (eller det SER i alla fall återvunnet ut, ok?). Och när toastmadammen kom med den KLOCKRENA idén att o:et i Rosenhill såklart skulle vara ett peace-tecken var det hela fulländat! Efter att mina föräldrar språkvetarna kommit med bra feedback på texten och efter att ha mejlat fram och tillbaka cirka tvåhundra gånger med kusinen angående olika nyanser på blomknoppar, anslutande bin etc, så skickades korten på tryck. Då de äntligen kom härom veckan blev vi SÅ NÖJDA.

När min svärfar sedan kommenterade att det var ju smart och kul att vi hade sju sorters blommor på kortet (ni vet midsommar, drömprinsen som man ska gifta sig med etc) så bara knöt vi näven i fickan och bestämde att ekollon räknas helt klart som en blomma. Det vet ju alla.

SÅ – nu återstår bara att välja det perfekta snöret att knyta runt kortet. Jag har BARA köpt sex olika sorters hampasnöre hittills i jakten på den perfekta tråden. Nej då ingen bridezilla här inte. Inte alls. Så om någon någonsin behöver ett snöre är det bara att hojta. Jag har en livsförbrukning här hemma nu. Vem vet, kanske kan man röka dem? Hur som helst – jakten på att hitta det perfekt matchande pappret till den lilla, lilla, lilla lappen som jag föreställer mig ska hänga ner från det perfekta, perfekta, perfekta snöret – är äntligen över. Tack och lov för svärfar som kom med det briljanta (och billiga…) förslaget att använda byggpapp. Alltså sådant man skyddar golv med när man målar. Sånt som man står på. Det passade till inbjudningskortets färg perfekt (good bye panduro!). Så sen var det bara att be honom att vänligen skära ut 50 små, små, små (perfekta!) lappar samt att be svärmor att skriva ordet ”inbjudan” i skrivstil 50 ggr. Och det gjorde hon så gärna.

Min tärna Julia fick snällt skriva adresser på kuverten pga jag vet ingen som skriver så snyggt som hon gör. Jag fick sådan enorm prestationsångest att skriva vackert när jag skulle skriva adresserna, att jag skrev fel. Och det är ju bra om inbjudningarna kommer fram tänkte jag, så hon fick skriva de flesta. Det känns lite fint att så många på ett eller annat sätt blev involverade i inbjudningsmakandet. Ju fler kockar desto bättre inbjudningssoppa. Ska bli skönt att få iväg dem, och sedan se vilka som osar, för folk kommer väl vilja komma???

No Responses

Shit, vi ska gifta oss om tre månader!

Jag trodde aldrig att jag skulle bli varken gift eller bloggare men mycket ska man tydligen vara med om innan öronen trillar av och ögonen ploppar ut.

“Vi var båda två redan väldigt upptagna med att vara singlar och såg bara varandra som kompisar.”

Erik och jag träffades för 6 år sedan på en klubb någonstans. Vi var båda två redan väldigt upptagna med att vara singlar och såg bara varandra som kompisar. Många dansgolv och sena nätter senare när vi skulle hälsa på varann med en kram på ett mörkt och trångt dansgolv, råkade vi krocka med huvudena och det blev en kyss. Båda blev väldigt förvånade över blixten som slog ner. Det tog några månader innan vi vågade erkänna att vi var kära – både för varann och för oss själva. Det kändes ju lite pinsamt att ha blivit kär i en polare. Men kära blev vi och när vi till slut blev ett par flyttade jag in hos Erik lite utan att han fattade det.

Plötsligt hade jag hyrt ut min lägenhet ”eftersom jag ändå var borta på inspelning så mycket”. Så fort Erik hade friat ringde jag till Rosenhill. För exakt lika självklart som att det var med varandra vi skulle gifta oss, var det att det måste ske just där. Men det är en helt annan historia. Vi fick besked om att nästa lediga tid var 1,5 år fram i tiden och att det över huvud taget bara fanns två lediga datum kvar den sommaren. Det var antingen mycket tidigare eller senare på sommaren än vad vi egentligen ville. Det var inte bra tyckte vi. Inte bra alls. Man vill ju ha så stora solchanser som möjligt när man nu nödvändigtvis måste gifta sig under bar himmel. Vi ställde oss i kö till ett bättre datum och ett halvår senare fick vi besked om att ett annat datum samma sommar blivit ledigt (well vi frågade INTE varför det blev ledigt) och vi kunde därmed ”levla” (som Erik skulle säga) till den 7:e juli. I och med detta ökades solchanserna med cirka 1 000 procent. Och dessutom blev det ju 7/7 – lucky number seven. Bingo.

”det duger det duger det duger” och ”gift blir man ändå”

Efter detta kunde bröllopsplaneringen ta över våra liv på allvar. Nä men allvarligt talat så är det så otroligt lätt att sugas in i bröllopshysterin och alla pinterest-perfekta bröllop som finns mindre än en googling bort. Jag har under det senaste året maniskt försökt upprepa mantrat ”det duger det duger det duger” och ”gift blir man ändå”. Ibland har det hjälpt. Ibland inte. Samtidigt matas man med pressen att det ska ju dessutom vara ROLIGT att planera också. För man gör ju bara detta EN GÅNG. Så det ska vara mysigt, pirrigt och man måste carpa diemet. Den pressen är ju minst lika jobbig. Nu ska vi ha riktigt MYSIGT älskling och vika alla de här 500 origami-tranorna och sy de här perfekta vimplarna och så ska vi vara MER KÄRA ÄN NÅGONSIN samtidigt. Nej, det är fasen skitjobbigt att planera bröllop. MEN det är OK att få ångest över saker. När jag accepterade det blev saker och ting lite lättare. Och, som sagt, gift blir man ju ändå.

Förra veckan var vi på Rosenhill på brainstormingmöte för att bestämma menyn. Det var mycket trevligt. Vi fick dock inte provsmaka någon mat. Desto mer vin och öl smakades av. Erik fick köra hem sen, heheh. Himla trevlig förmiddag det där! Till vår hjälp hade vi tagit med en av våra toastmadammer pga hon är en riktig konnässör och gourmand. Riktigt bra blev det. Tror jag. Och annorlunda.

No Responses
Upp