Cecilia - Bridezilla to be

Bridezilla to be – Frieriet

God kväll,

Som jag berättade igår tänkte jag i detta inlägg berätta för er hur frieriet gick till. Jag ska börja med att berätta att min fästman har en jättevacker gård på Österlen från 1880. Där spenderar jag så mycket tid som jag orkar. Det var även där i området som Simon en vacker och solig vinterförmiddag ville att vi skulle ta en promenad.

Jag åkte ner till Skåne, från Stockholm där jag bor och jobbar, en torsdag kväll. Vi var hemma hos Simon strax efter midnatt. På fredag morgon tog vi lite sovmorgon och åt en lång (för oss) frukost. Efter frukost tyckte Simon att vi skulle ta ut min hund Selma på en promenad. Solen sken och det var nyfallen snö på marken som gnistrade i solskenet. När vi kom fram till vägen framför gården ville Simon ta till vänster. Jag undrade varför vi skulle gå dit, då skulle vi ju gå i motvind. Simon tyckte verkligen att vi skulle gå åt det hållet, vilket vi sedan gjorde.

Vi promenerade mot en plats som är som en liten ö med en vallgrav runt där Esperöds herrgård en gång har legat, med anor från 1200-talet. Ön har en liten övergång till fast mark och där står det två väldigt uråldriga Avenbokar, som någon för många hundra år sedan planterat. Men det är inte bara två träd som står jämsides utan de här två träden har man låtit växa ihop och de bildar en portal till det som en gång var en mycket ståtlig och vacker plats. Där gick jag runt på den lilla ön och sa högt så Simon hörde, här kan man ju verkligen gifta sig. Simon stod nere vid Avenbokportalen och ropade på mig.


När jag kom fram till Simon tog han min hand. Han berättade att allt han är och har vill han dela med mig, att han vill spendera all sin tid med mig. Mina tankar började så klart att snurra. Vad är det han säger, vad håller han på med, gör han det, händer det här? Då gick han ner på knä och tog fram en ring ur sin ficka.

En otroligt vacker carmosé med en morganit i mitten som omgavs av briljanter. Han gjorde det, han ställde frågan, vill du gifta dig med mig. Chockad och glad på samma gång stod jag där med öppen mun och gapade av förvåning samtidigt som hela kroppen gjorde sig redo att hoppa upp och ner. Jag tror det tog några minuter innan jag sa ja. Sen stod vi där med Selma nosandes runt om oss precis som vanligt fast nu stod jag där med min fästman!


Bilden är tagen på eftermiddagspromenaden

Allt det här känns  fortfarande lite som en dröm, en fantastisk dröm som jag delar med min drömman.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Upp